Tuffmammas

Detta är vad som hänt i okt och lite i nov

Igår ströp min styvson mig, när jag skulle gå emellan honom och hans pappa för dom bråkade. Så snacka om att jag blev rädd och skakade som ett asplöv!
Sambon blev lika chockad som mig. Men han röt i! Men jag har ont i halsen fortfarande. Och styvsonen är hos sin mamma nu, känner att jag inte riktigt orkar ha med honom å göra just nu!
Pojken är 15 år! Vill inte riktigt utlämna helt allt om pojken, eftersom det är nu i detta läge som jag skriver anonymt!
Tyvärr inte så bra kontakt med biomamman, eftersom hennes son inte gör fel!
Den 22 okt kommer sambons son tillbaka! Hur ska jag orka? Och hur ska jag agera mot honom efter det som har hänt? Är orolig över vad han kan hitta på! Kan någon ge mig styrka att uthärda detta som har hänt! ADHD har han. BUP går dom till!

Styvsonen vill inte komma på måndag! Så det verkar som han ska bo hos sin mamma på heltid! Där får han ju göra som han vill, sitta framför datorn i flera timmar, hans mamma fixar gympapåsen åt honom, matsäck om dom ska iväg och göra något med skolan. Hos oss måste han göra dom sakerna själv och här får dom bara sitta 1 timme framför datorn! Så då går det ju inte och bo här!
Nu börjar jag bli irriterad på allt och alla! Nu vet inte styvsonen om han ska komma hit eller inte! Min sambo irriterar sig på mig, för att jag försöker hitta lösningar. Hans ex tror att hon vet allt bäst! Jag skulle kunna spy på dom alla tre just nu! Nä, snart är det jag som drar med mina barn och lämnar min sambo med hans barn. Herregud varför ska jag alltid vara tillmötesgående när dom inte är det! Usch är så less! Jag har gjort allt för den här familjen men nu skiter jag i den!

För att han tycker inte vi ska sära på dom stora barnen! Men mina barn vill helst inte umgås med sambons son, då skulle ju det vara den bästa lösningen för alla! Tycker iallafall jag! Men det är väl också för att jag säger vad jag tycker och tänker just nu om allt, deras uppfostran gällande deras son, dom har ju varit för slapphänta helt enkelt!
Ja han vet att dom har varit slapphänta! Men det går ju inte heller att nå fram till hans ex. För enligt henne gör ju varken hon eller sonen fel! Som sagt mina 2 andra barn vill inte ugås med sambons son efter det som har hänt, min dotter säger att hon hatar honom och min son säger att han tycker att han är elak och dum när han gör så mot hans mamma!

Styvsonens föräldrar har brustit i uppfostran och att lära sonen vad som är rätt och fel. Det finns en utredning som säger det. Och jag håller med! Det har alltid skyllts på hans ADHD. Det börjar gå mig på nerverna. Men men undrar om det ska skyllas på det han ger sig på någon annan?! Jag har regler här hemma som alla ska följa. Men jag vet inte om jag har gjort fel i det avseendet?
Jag försöker att lösa detta på det bästa sätt. Men när jag försökte prata med min sambo igår, så säger han, att det kan vi ta när barnen inte lyssnar. Vi hade vårat gemensamma barn + mina 2 stora. Dom var inte ens i samma rum och jag börjar prata i en vanlig ton, inte irriterat eller argt. När jag vill ha svar på några frågor och hur vi ska lösa detta, det är då han säger att vi ska prata när det inte finns några barn i närheten. Och då frågar jag när ska vi då hinna göra det? Jag sa också du jobbar och åker iväg till tyskland då och då, så vi hinner aldrig prata!

Det känns som vi glider ifrån varandra mer och mer efter det som har hänt! Jag har sagt att jag inte mår så bra efter det som har hänt men vill hitta en bra lösning för alla! Det känns som jag bara står och stampar.
Jag har bestämt mig för att vänta in honom och se om han vill lösa detta! Som sagt det känns som allt är mitt fel av allt det som har hänt. Så nu tänker jag bara ägna tid åt mig själv och mina barn. Så får vi se om han tar steget till att prata. Jag hinner aldrig se honom när han jobbar, förutom lördagarna då han är ledig, så han kan inte anklaga mig för att hoppa på honom. Men han träffade sitt ex igår och sonen som hastigast och det slutar med att han blir sur på mig. För jag får en känsla av att han inte vågar bli sur på sitt ex, för då tror han väl att sonen inte kommer tillbaka! Ähh, jag vet inte om jag ens har rätt. Men ibland känns det som att han inte alls vill hitta en lösning. Som igår när jag sa att mina känner inte för att bo här samtidigt som hans son om han kommer, för dom mår dåligt över det som har hänt, då slänger sambon ur sig, då är det väl bättre att vi flyttar isär!